Vi 900 personer i denna by har än en gång blivit påminda om hur oerhört orättvist livet kan vara. Hur hastigt en älskad människa kan tas ifrån oss. I detta fall är det ingen inom min familj&släkt eller vänskapskrets som gått bort, utan min syster kompis mamma. I en sådan liten by som denna jag bor i, känner alla varandra och på så sätt så är det en stor sorg för var och en. Jag kände henne inte personligen men några av hennes barn är i min ålder. För ett år sedan fick hon reda på att hon hade cancer och imorse gick hon bort, endast 46 år gammal. Hon lämnade efter sig en stor familj på 5 barn, och man .

Jag vet egentligen inte varför jag började skriver detta inlägg kanske på grund av att jag vill göra min röst hörd på något sätt, kanske för att jag vill tala om för er hur mycket jag hatar skitsjukdomen cancer, kanske för att jag vill ha svar, svar på varför något sådant grymt som en sjukdom kallad - cancer - måste existera på denna runda jord..
Jag antar att ingen människa kan svara på den relativt svårenkla frågan, men nu har jag i alla fall skrivit av mig det som ville ut inifrån..

Jag hoppas att ni tar hand om er därute, tar hand om era nära&kära, håller era vänner tätt intill er, och ger varandra kärlek. Och framförallt lever livet, för man vet aldrig när det tar slut (och det har vi idag i min by fått uppleva, hur hastigt en älskad mor kan tas ifrån sin släkt och sin familj.)

db