Jag är riktigt jävla emotionell idag, eller har varit i flera dagar. Jag vet inte om jag befinner mig i en sådan där period då man verkligen börjar förstå hur mycket man tycker om människorna man har runt omkring sig och hur bra man egentligen har det.
Kanske det också kan bero på att jag befinner mig utanför de finska gränserna och dagarna sedan man pratade och umgicks med nära och kära ökar för varje dag. En tanke slog mig häromdagen hur SJUKT bra land man lever i. Finland är ett tryggt och fint land, med euro, ruispala, god mjölk, god mat och tjockt toapapper. Listan skulle fortsätta i en evighet. Det jag vill säga är att man blir så hemmablind, man glömmer bort allt bra man har. Borta är bra men hemma är faktiskt bäst. Hemma har man allt, man har en familj som älskar en, man har sina vänner som alltid står bredvid en no matter what, man har ett rum en säng och ett kylskåp som nästan alltid är fyllt med mat. Fatta hur lyx det är. Visst är det bra at få miljöombyte, se annat, lära sig att stå på egna ben och allt det där men fan vad ändå hemma är bäst. Jag ska aldrig mera underskatta hemma och mitt fina land Finland som jag är så stolt över till och med finskan saknar jag nu, haha..

Jag är hemma snart och då jävlar har vi en månad på oss att ta igen allt missat, och umgås som aldrig förr innan allt ändras igen. Den här resan är bara början på all förändring som kommer att ske innom de kommande dagarna, veckorna, månaderna.