Jag har precis kollat filmen "My sister's keeper" och det var lungt den bästa och mest känslosamma filmen jag sett på en mycket lång tid. Jag gråter inte så ofta och om jag gråter ska det vara till något riktigt sorligt. Denhär filmen fick mig enormt berörd. Jag var till och med tvungen att ta en promenad efteråt för att rensa tankarna och baa tänka efter lite till. Många tar livet så förgivet. Struntar i att krama sin mamma eller sin vän vid olika tillfällen bara för att man tror att alla är odödliga och ingenting kan aldrig hända. Men det är så fel, så fel. Man vet aldrig när ens nära och kära försvinner, när dom inte längre finns där för en. Det kan hända vem som helst när som helst. Filmen fick mig att börja tänka på allt dethär som inte tänker på annars. Ta hand om de som står er nära, ge dendär kramen åt mamma innan ni åker iväg på dendär "korta" resan istället för att bara strunta i det eftersom ni ändå ses snart... Gör något roligt med er bror eller syster och glöm allt ni bråkat om. Strunta i de fula orden ni vill skrika åt någon när du är riktigt riktigt arg, knip ihop och gå därifrån, le, älska, skratta och lev.